Jag brukar vanligtvis inte vara sjuk särskilt ofta, nästan aldrig faktiskt. Med ett undantag då, det händer förstås att jag åker på en rejäl och synnerligen plågsam urinvägsinfektion så här års. Varför det händer vet jag inte. Jag klär mig alltid ordentligt, badar sällan och har verkligen inte för vana att sitta och flumma på blöta stenar i tid och otid som exempelvis fågelskådare, hemvärnsgubbar eller allehanda älgmördare med gevär ofta gör (det är till och med min uppfattning att just sittande på blötsten är den direkta kärnverksamheten för de tre grupperna). Så vad är det då som gör att jag som annars har ett så starkt immunförsvar åker på det här eländet? Jag kan verkligen inte begripa den saken, det är helt oförklarligt. Kanske lider jag av brist på något, vitaminer möjligen. Så skulle det kunna vara. En god vän till mig råkar aldrig utför urinvägsinfektion trots att hon är just fågelskådare och häckar på blöta stenar ute i skogen all ledig tid. Hon råkar även vara hyfsat alkoholiserad och har så gott alltid sig två fulla termosar med grogg på tranbärsjuice och vodka istället för kaffe vilket är den sedvanliga drycken bland löst folk som hänger i skog mark. Där kanske vi har nyckeln. Tranbären. Det kanske faktiskt vara tranbären och de vitaminer som de innehåller som skyddat min kompis från jobbiga infektioner. Jag kanske skulle ta och prova det, fast utan vodka då. Det här med fylla är nämligen inte min grej.